Polispådrag vid universitetshuset

Hade jag haft en blogg förra året hade jag skrivit följande:

Utrikespolitiska föreningen i Uppsala annordnade i höstas en paneldebatt om islamofobi och yttradefrihet, där bland andra Lars Vilks var inbjuden. Redan på eftermiddagen spärrades universitetshuset av och poliser tog plats vid portarna, med anledning av kvällens debatt. De var där i förebyggande syfte – för att vara på den säkra sidan, berättade en av poliserna för oss.

Visst kan man förstå att det kan krävas extra säkerhetsåtgärder då Vilks ändå är mordhotad (även om han själv hävdar att han inte skräms av det), men de proportioner det hela tog var märkligt stora med tanke på att ingen riktat något hot mot tillställningen. Från den ringlande kön till husets enda tillgängliga port, var man placerat metalldetektorer och varje besökare visiterades av polis, kunde man se ett tiotal uniformerade poliser och två pikébussar.

Jag undrar dock hur detta pådrag motiveras, men främst om man reflekterat över vilka signaler det sänder ut. Att postera ut denna mängd poliser ger bilden av att islamofobi är ett så pass farligt ämne att debattera, att det görs med fara för livet. Detta implicerar också att de som skulle kunna uppröras av debatten är farliga människor. Det är en beklaglig förstärkning av bilden av muslimen som per definition är terrorist, eller har antidemokratiska tendenser.

En mer diskret lösning vore både önskvärd och lättgenomförd. Pikébussarna behöver inte nödvändigtvis posteras vid ingången till allas beskådan, poliserna behöver inte stå uppradade. Anser man att det finns ett behov för snabbt ingripande räcker det att finnas i närheten.

Jag hade själv inte möjlighet att bevista själva debatten, då lokalen inte rymde hela publiken, men har i efterhand läst att Vilks ville inkludera den i sitt konstprojekt. Säkerligen skulle han också önska göra så med min blogg, när den nu snuddat vid projektet, men, det låter sig inte göras annat än i formen av en motsträvan. Jag tycker det du gör är oansvarigt. Med frihet kommer ansvar.

Bruten svanhals

Hennes arm

Bruten svanhals

I handen

 

Bruten hals

Bruten gärning

Lealöst följer hon

 

Vit mjuk

Len sjuk

Lealöst följer hon

Snöstrumpa

Så som en vit nätstrumpa i bomull

Över marken

Utsuddandes varje vass kant

Varje skarp kontur

 

Små vita fibrer

Sträcker sig ut ur nätet

Små frostkristaller

Stelnar i rymden

 

Snöstrumpa

Varm och kall

Tveksam disktrasa

I Designtorget skyltfönster grinar nya disktrasor mot de förbipasserande. De fick mig att sakta mina steg. Vad menas?

På disktrasorna kan det läsas: “Till din hushållsnära tjänst”, vilket ackompanjeras av välkända borgerliga politikers leenden, närmare bestämt Maud Olofsson och Fredrik Rienfeldt.Två frågor infinner sig när man som betraktare funderar över hur upphovsmakarna tänkt när de lanserat denna reklamtrasa:

1 Vem är det som ska köpa denna trasa?

2 Vad är det meningen att användaren ska känna?

Jag har svårt att föreställa mig att den människa som, såsom visionen föreskriver, lämnat arbetslösheten för att arbeta som städerska i någons hem ingår i Designtorgets klientel. Denna människa är inte en av dem som lägger sina pengar på att köpa specialdesignade disktrasor, när det finns billiga flerpack i annorstädes. Inte med den lön de har att vänta sig. Nej, den som kan tänkas köpa produkten är den potentiella arbetsgivaren, den som nu anser sig ha råd med vit städhjälp.

Budskapet som kan utläsas ur bilden känns då allt annat än uppmuntrande för användaren, såsom man föreställer sig intentionen, förutsatt att upphovet är borgerligt. Istället för att gratulera till ett nytt jobb, blir disktrasan i sin påkostade form i det närmaste en nedlåtande markering från de mer bemedlades sida; en demonstration av vem såväl borgerlig politik som borgerliga produkter riktar sig till. Leendena på Olofssons och Reinfeldts ansikten antar en hånfull ton tillsammans med texten, och jag som förbipasserade känner en obehagets knut i magen. Ett påhopp i gaturummet, och ännu en bild av regeringen frånvarande inblick i den arbetandes konkreta situation. Man köper inte en disktrasa för dessa summor.

Man undrar om det reflekterats över att arbetaren kommer att torka upp smuts och damm med politikernas ansikten; huruvida det ska ses som en aggretionsventil? På detta sätt kan den ändå tänkas ge användaren nöje, och produkten får en skönt sarkastisk stämning.

Daggkåpa

Du daggkåpa

Samlare av själens frusna flis

Att få falla längst dina veckade vågor

Skulpterande skakande tårar

till rosigt rus

Att skicka sjungande rop

genom gröna grund

All lyckas ljus

Två tysta andetag

Ge mig två tysta andetag

Låt mig känna din rytm för ett ögonblick

Vilken struktur är här lag

Vilka var de ivrande impulser du fick

Men aldrig följde

Ge mig ditt hjärtas sentiment

Ge mig tanken lämnad på glänt

Det brusande blodet du böjde