Oreflekterat
februari 23, 2008
Jag läste en något oigenomtänkt krönika i dagens SvD under rubriken Senare i livet vill jag ha guldkant på tillvaron. Den handlade om problematiken kring deltidsarbetande kvinnors pensionssparande, parallellt med en kritik av den ekonomiska beroendeställning gamla tiders hemmafruar stod i gentemot sina makar.
Krönikören Karin Thunberg förfärades över det faktum att skattebetalare hjälper de kvinnor som av någon anledning (frivilligt eller ofrivilligt) inte kommit upp i heltid att nå sin garantipension. Hon ansåg att makarna borde sörja för hustruns pension om de gemensamt bestämt att hon skulle vara i hemmet…
På vilket sätt är detta en förbättring för hustrun undrar jag? Hur kan man å ena sidan ondgöra sig över kvinnors forna ekonomiska beroende av maken, och i nästa mening föreslå en åtgärd som försätter henne där igen?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_904009.svd
Jo, det var en ogenomtänkt kolumn, precis som du säger. Hon pratade om såna kvinnor som sin mamma, som aldrig jobbade, men hon är död, så hon får ju ingen pension. Sedan dess har hon bara skrivit om ofarliga saker som åt vilket håll man ska ställa klockan när det blir sommartid.
Pensionssystemet bygger på att ingen begriper det. Och nu har försäkringskassan hoppat fram igen och kräver att det görs om. För vi lever för länge!
Själv har jag förtidspension på drygt 11 000 kronor, men skulle gärna jobba. F-kassan pensionerade mig mot min vilja.