Modefotografi som förklädnad?

I höstmörkret har vi kunnat se säsongens nya garderober förevisas av än det ena, än det andra modehuset. En av dessa, fångade min blick och tanken dröjde sig kvar ett ögonblick.

Modellen poserade på ett högst konstlat sätt som skulle få gemene man att tänka på barbiedockors stelhet. Själv funderade jag på var jag sett denna estetik tidigare. Efter att ha bläddrat i tankens kartotek hittade jag det jag sökte. Huvudets lutning, det stiliserade i hållningen, bar renässensens konventioner för avbildande av människokroppen med sig bakom bildplanet. Jämför händernas rörelser och det tomma ansiktet. De tydliga gränserna och detaljrikedomen. En öververklighet där allt är skarpt.

Ur målningar som Boticellis Venus och andra, kom en tradition att avbilda gudomar och mytiska kvinnofigurer, som av Manet skulle komma att avslöjas som en tradition att måla nakna kvinnor. Den mytiska miljön fungerade som en förklädnad. Lägger vi samman allt detta väcks en något långsökt, men kanske ändå motiverad misstanke. Kanske är modefotografiet en liknande förklädnad. ”Sex säljer” är väl en utmärkt ursäkt att skapa sexualiserande bilder?