Vårregn

Lyktstolpen nickade i blåsten utanför

Regndroppar bildade diagonala streck på fönsterglaset

Då balkongdörren öppnades på glänt

syntes kajor och skat

virvla i vinden

som sotflagor ur en ålderdomlig skorsten

Himlen tycktes målad av en smutsig svamp

De bolmande molnen bildade en något ljusare grå

än spretande kajor och skat.

 

Huttrande kofta tätare kring kroppen

Små kalla kyssar landade på panna och kind

På handens rygg och nästippen

Huvudet vändes upp mot himmelskupan

Små kalla kyssar på halsen

Hakan

 

Små knoppar av körsbärsblom svepte i vinden

Vårregn i höstens stad

Bruten svanhals

Hennes arm

Bruten svanhals

I handen

 

Bruten hals

Bruten gärning

Lealöst följer hon

 

Vit mjuk

Len sjuk

Lealöst följer hon

Snöstrumpa

Så som en vit nätstrumpa i bomull

Över marken

Utsuddandes varje vass kant

Varje skarp kontur

 

Små vita fibrer

Sträcker sig ut ur nätet

Små frostkristaller

Stelnar i rymden

 

Snöstrumpa

Varm och kall

Daggkåpa

Du daggkåpa

Samlare av själens frusna flis

Att få falla längst dina veckade vågor

Skulpterande skakande tårar

till rosigt rus

Att skicka sjungande rop

genom gröna grund

All lyckas ljus

Två tysta andetag

Ge mig två tysta andetag

Låt mig känna din rytm för ett ögonblick

Vilken struktur är här lag

Vilka var de ivrande impulser du fick

Men aldrig följde

Ge mig ditt hjärtas sentiment

Ge mig tanken lämnad på glänt

Det brusande blodet du böjde